Senaste åren har varit otroligt kämpiga och påfrestande för mig. Jag har mått psykiskt dåligt, haft självmordstankar och krigat med mina egna spöken i garderoben. Arbetsförmedlingen var på mig mycket att jag skulle börja plugga för flera år sen, men jag sa att jag ville inte skuldsätta mig gällande ett studielån när jag inte känner från början att jag kommer klara av det. Man ska inte börja plugga om man inte har något lässug för det.
Jag har fått höra att jag inte är något annat än en jävla parasit som lever på andra och inte ville ha ett jobb, att jag tyckte om att leva på bidrag. Att jag borde skaffa körkort, ordna upp mitt liv och skaffa jobb osv.. Att sköta mitt eget liv osv.. Tro mig, att leva på bidrag och inte ens ha råd med mat ibland pga räkningar osv. Det är inget liv någon väljer själv. Fått sådana nedpsykande saker sagt till mig att jag inte kan få ur mig det helt. Och det är ju just det jag försökt göra hela tiden, att sköta mitt eget liv med det lilla jag har fått att jobba med i livet. 
De människor som yttrat sig negativt om mig tror inte på att en människa är sjuk om de inte har fysiska fel.
Det måste ju synas om man är sjuk, eller!?
Tänk på att en del människa mår dåligt på insidan som inte syns blott av ögat eller ens på läkarundersökningar. Vissa har problem med att t o m gå upp ur sängen på morgonen, städa eller t o m att diska.
En dag hade jag tillräckligt med energi att storstäda min lägenhet, och jag var så stolt över mig själv när jag var klar. Tänk att jag hade orkat med det och verkligen bestämt mig för det.. Precis när jag städat färdigt så fick jag besök som kläckte kommentaren "jaha, när ska du städa här då? Det ser ju fördjävlligt ut"... kan  ju säga att efter det uttlåtandet så var han inte välkommen hem till mig längre.
Senaste halvåret så har jag inte haft några självmordstankar. Jag har börjat studera och det är tufft och jobbigt ibland men jag trivs som fan. För det kommer att kunna ge mig ett jobb.
Jag har fått en helt underbar pojkvän och sambo som finns för mig hela tiden i den mån han kan. Och jag kan inte uttrycka mig hur tacksam jag är över att han finns i mitt liv.
Så tack till mitt hjärta och de vänner som stöttat mig igenom allting. Utan er hade jag inte varit där jag är idag.
Jag ser frma emot kommande år, för jag tror de kommer bli otroligt spännande.

Och jag skriver inte detta för att någon ska ta åt sig, bry sig över huvudtaget egentligen. För jag är så otroligt stolt över mig själv över det lilla jag åstadkommit. som i min värld är otroligt mycket egentligen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Haft fullt upp med : Skolan: Har börjat min fördjupning nu. Jag kom in på psykiatri och jag är oerhört glad över det. Fått ett till A i slutbetyg och jag är så stolt över mig själv! Flytt: Vi bestämde oss för nytt boende så just nu är vi mitt u...

Vad har hänt? Jodu mycket har hänt :)et går bra i skolan... fick dock "bara" C i betyg i psykologi och jag har gått och grämt mig över det. Men varför egentligen? Ett C är ett bra betyg och jag är glad över att jag lyckats få ett sånt betyg iaf. För ...

Ligger lite lagom förkyld i sängen, vill absolut inte vara sjuk nu! Varit såhär i nån vecka nu. Irriterande när det inte bryter ut helt någon gång. Har fått fin ny röd toning i håret tills rock at sea i helgen. Hoppas förkylningen ska vara borta...

Ja vad säger man. Fick ont i bröst och arm så man har ju fått tagit en hel del prover för att elta efter orsaker men alla värden är perfekta och de hittar ingenting, så antagligen var det bara ordentlig ångest som hade satt sig.Praktiken är över och ...

Lämnade in arbetena i fredags,  och oj vad nervös jag var kan jag tala om, men som vanligt behövde jag väl inte vara det.Ena arbetet var rättat men inte helt betygsatt men minst E och på det andra så fick jag betyg B. Eftersom det var valideringsarbe...